HEMLÄNGTAN

Nu mina vänner, nu börjar jag verkligen känna av det. Bröt ihop i skolan idag när mig jag ringde upp Meis. Jag trodde att jag skulle kunna hålla mig men så fort jag hörde hennes röst så börja tårarna rinna. Jag vet att jag måste ge det tid och det tänker jag göra. En bekant till mig från gymnasiet ska möta upp mig på en fika. Jag slängde iväg ett sms och sa att jag inte mår bra här. Efter tio min fick jag ett samtal och han bad mig att möta upp honom klockan fem. Det känns skönt. Det känns tryggt. Aja ikväll är det nollning som gäller. Ciao.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0